De lästa Dornstudierna beskriver framför allt kortvariga förändringar av smärta och rörlighet samt en mindre undersökning av hjärnaktivitet vid tinnitus. Sådana observationer kan vara relevanta på sin nivå. De visar däremot inte ensamma att en kota har återplacerats eller att en disk har reparerats. [15–18,23]
Från lokal praktik i Allgäu till undervisning
Dieter Dorn förknippas med sågverksarbete och lantbruk i Allgäu i södra Tyskland. I en återgiven kongressberättelse från 1997 beskriver han hur han 1973 fick ryggsmärta efter ett tungt lyft och sökte hjälp hos Josef Müller, en lokal man som behandlade rörelsebesvär med händerna. Enligt Dorn blev han hjälpt och började senare utveckla ett eget arbetssätt. [2]
Berättelsen fortsätter med erfarenheter av att hjälpa närstående och med hur läkaren Thomas Hansen och senare Helmuth Koch bidrog till undervisning och spridning. Den dokumenterar hur grundaren själv framställde metodens tillkomst. Tillfrisknandena i berättelsen är personliga återblickar, inte kontrollerade patientförlopp.
Den fortsatta metodmiljön betonar både utövarens insats och personens egen aktivitet. Deutsche Gesellschaft für die DORN-Bewegung beskriver manuella impulser, klientens rörelser och hemövningar som tre samverkande delar. Det är en viktig skillnad mot bilden av en helt passiv behandling där någon annan enbart ”rättar till” kroppen. [1]
Ett svenskt sammanhang finns hos Skoliosföreningen, som presenterar metoden och beskriver en medlemsföreläsning. Föreningen anger att den inte tar ställning för eller emot Dornmetoden. Sidan visar att metoden förekommer i svensk föreningsinformation; den fastställer varken första svenska användning eller effekt på skolios. [4]
Vad händer under ett besök?
Metodbeskrivningen tar upp samtal och bedömning av bland annat benens inbördes läge, bäckenet och ryggen. Personen kan undersökas i olika kroppsställningar och röra en kroppsdel medan utövaren ger mottryck med handen. Det är kombinationen av kontakt och egen rörelse som kännetecknar arbetssättet. [3]
Inom traditionen tänker man sig att rörelsen hjälper muskulaturen att släppa efter så att leder och kotor kan ordnas mer gynnsamt. Ord som självreglering och återställning uttrycker denna förklaringsmodell. Det faktiska utförandet – tryck, rörelse och återkoppling om hur det känns – kan beskrivas även när den föreslagna anatomiska förändringen återstår att visa. [1,3]
Hemövningarna är en annan situation än besöket. Där utför personen rörelser utan utövarens samtidiga handkontakt. En undersökning av omedelbar förändring efter manuell behandling besvarar därför inte automatiskt frågan om vad egenövningarna tillför över tid.
Dorn kan också ingå i ett större rehabiliteringsupplägg. Dragbehandling, annan mobilisering, elektrisk nervstimulering och styrke- eller rörlighetsövningar ger olika slags påverkan. När de används tillsammans blir resultatet ett resultat för kombinationen, om studien inte har skiljt delarna åt. [18]
Vad visar en benlängdsbedömning?
Ben kan vara anatomiskt olika långa. Det synliga läget mellan fötter eller hälar påverkas samtidigt av kroppsställning, bäckenets läge och hur lederna placeras vid undersökningen. En lägesskillnad i ett liggande test är därför inte samma uppgift som en mätning av skelettets längd. [5]
Här behövs två begrepp. Tillförlitlighet handlar om hur väl en mätning kan upprepas. Giltighet handlar om huruvida den verkligen mäter det man vill veta. En våg kan visa nästan samma värde varje gång och ändå visa fel. På motsvarande sätt kan ett kroppstest vara upprepbart utan att säkert ange vilken anatomisk struktur som förklarar resultatet.
Rhodes och medarbetare undersökte 1995 femtio ryggpatienter. En erfaren undersökares bedömning i magläge hade god upprepbarhet och samvarierade med höjdskillnaden mellan lårbenshuvudena på stående röntgenbilder. Rygglägestestet gav sämre resultat. Det är ett positivt fynd för den prövade mätningen, men korrelation fastställer inte individuell millimeterprecision eller att olika undersökare får samma svar. [6]
Cooperstein och Lucente jämförde 2017 två erfarna undersökare som använde olika liggställningar hos 43 personer. Överensstämmelsen var låg, med kappavärdet 0,16, ett mått som tar hänsyn till överensstämmelse som kan uppstå av slumpen. Eftersom både undersökare och kroppsställning skilde sig kunde försöket inte isolera vilken skillnad som förklarade resultatet. [7]
Alfuth och medarbetares diagnostiska översikt från 2021 fann varierande stöd för olika metoder. Den lyfte blocktest som kliniskt användbart och stående helbensröntgen som en starkare referens för anatomisk längdskillnad. Det är en bedömning av mätmetoder, inte en rekommendation att rutinmässigt röntga personer med ryggont. [5]
För Dorn blir följdfrågan konkret: beskriver ett förändrat testvärde en annan ställning, en förändrad rörelse eller en bestående anatomisk förändring? De alternativen behöver egna belägg. Ett test av hälarnas läge identifierar inte på egen hand en felplacerad kota.
Hur kan tryck och rörelse påverka smärta?
Manuell kontakt ger både fysisk belastning och information till nervsystemet. Känselnerver reagerar på beröring och tryck, medan andra nervändar signalerar om potentiellt skadlig påverkan. Den senare signaleringen kallas nociception. Smärtupplevelsen formas när nervsystemet bearbetar informationen; den är inte en direkt avläsning av en kotas position. [8]
En välkänd parallell är att beröra ett område som gör ont. Mancini och medarbetare undersökte detta med laserframkallad smärta hos människor. Samtidig beröring minskade smärtupplevelsen, dämpade en blinkreflex som bearbetas i hjärnstammen och förändrade registrerade hjärnsvar. Försöket visar att beröring kan påverka flera led i smärtbearbetningen. Det prövade inte ett Dornbesök. [8]
För en manuell metod finns därmed en möjlig kedja: kontakt och rörelse ger förändrad känselinformation, bearbetningen av smärtsignaler ändras och personen kan uppleva mindre obehag. Hur stor del av ett Dornresultat som följer denna väg har inte mätts i de direkta studierna.
Experimentella svar behöver jämföras med andra förlopp
Bialosky och medarbetare fördelade 2009 trettiosex personer med ländryggssmärta till spinal manipulation, cykling eller rörelseövningar. Manipulationen följdes av minskad temporal summation i ett regionalt värmesmärttest: den tilltagande smärtupplevelse som kan uppstå när retningar upprepas. Förändringen omfattade inte alla prövade smärtmått eller kroppsregioner. [9]
En senare studie av Aspinall och medarbetare jämförde ländryggsmanipulation med skenbehandling. Bland 80 analyserade deltagare visades ingen särskild fördel för manipulationen i de centrala måtten på experimentell smärtkänslighet. Ett mått i vaden förändrades snarare i motsatt riktning mot den förväntade. [10]
Dessa försök använder andra manuella tekniker än Dorn. Tillsammans visar de varför smärthämning är en prövbar möjlighet, inte en automatisk följd av varje handgrepp. De experimentella måtten behöver också knytas till vardagens smärta och funktion innan de kan förklara en klinisk förbättring.
Smärta kan förändra hur musklerna används
En smärtsam rörelse kan utföras på ett annat sätt nästa gång: med annan kraftfördelning, mindre rörelseutslag eller större försiktighet. Det behöver inte innebära att alla berörda muskler blir mer spända.
Tucker och Hodges undersökte experimentellt framkallad knäsmärta. De registrerade motoriska enheter – en nervcell och de muskelfibrer den styr – under muskelarbete. Vissa enheter minskade eller upphörde med sin aktivitet, medan andra rekryterades. Omfördelningen hängde samman med ändrad kraftriktning. Studien gällde knäregionen och visar ett möjligt motoriskt anpassningsmönster, inte en påvisad Dornmekanism. [11]
För ryggbesvär innebär detta att lättare rörelse kan ha flera förklaringar. Belastningen kan fördelas annorlunda, rörelsen kan kännas mindre hotfull eller smärtan kan tillfälligt ha minskat. Om personen då böjer sig längre mäter testet en förbättrad prestation i situationen. För att dessutom påstå strukturell korrigering behövs en separat undersökning av strukturen.
Förklaringen vid besöket kan också spela roll
Bialosky och medarbetare lät 2008 sextio friska personer få samma manuella teknik men olika förhandsinformation. Negativ information följdes av ökad experimentell ryggsmärta, medan en smärtminskning i benet inte skilde sig mellan informationsgrupperna. En del av förväntansanalysen ändrades efter datainsamlingen, vilket begränsar tolkningen. [12]
Resultatet visar att situation och information kan påverka vissa svar. Det betyder varken att smärta är inbillad eller att varje förbättring efter Dorn beror på förväntan. Däremot finns skäl att skilja personens upplevelse från den anatomiska berättelse som erbjuds som förklaring.
Vad kan det aktiva arbetet tillföra över tid?
Övningar och vardagsrörelse kan ha andra mål än ett omedelbart rörelseutslag: att återfå uthållighet, klara en aktivitet eller minska undvikande. Dorntraditionens betoning av egen medverkan gör dessa frågor relevanta, men dess särskilda hemövningar behöver bedömas som just det upplägget. En identifierad uppsats om Dorn-egenövningar och annan fysioterapi är ännu inte fulltextläst. Jämförelsen mellan dessa upplägg är därför en öppen fråga i denna genomgång.
En avgränsad parallell finns i RESTORE-studien av kognitiv funktionell terapi. Där arbetade behandlingen med smärtförståelse, rörelse och beteende tillsammans. Av 492 randomiserade vuxna fick grupperna denna vårdmodell med eller utan rörelsesensorer, eller vanlig vård. De aktiva grupperna rapporterade mindre aktivitetsbegränsning vid uppföljningen. Det är kunskap om hela vårdmodellen, inte om en isolerad trygghets- eller rörelsekomponent. [13]
En senare treårsuppföljning omfattade svar från 312 av de ursprungliga 492 deltagarna och fann fortsatt bättre aktivitetsutfall i de aktiva grupperna. Bortfallet och den oblindade behandlingssituationen begränsar tolkningen. Uppföljningen är samma studiepopulation, inte en ny oberoende prövning. [14]
Parallellen hjälper till att formulera ett meningsfullt mål för aktiv rehabilitering: vad personen kan göra i sitt liv. Den fastställer inte att Dorn har samma effekt eller att dess teori om återställning är riktig.
Vad har de direkta ryggstudierna visat?
Godbole och Mhase undersökte 2022 trettio kvinnor med akut ländryggssmärta. Direkt efter Dorn minskade den genomsnittliga smärtskattningen från 6,27 till 4,77. Ett Schoberbaserat mått på ryggens böjrörlighet ökade också. Alla fick behandlingen; jämförelsegrupp och senare uppföljning saknades. [15]
Schobermätningen följer avståndsförändring mellan markeringar på huden när ryggen böjs. Den beskriver ett rörelseutslag, inte en bild av kotornas läge. Förbättringen kan därför återges som ett omedelbart fynd utan att göras till anatomisk återställning eller varaktig vardagsnytta.
En publikation av Kulthe och medarbetare från 2023 återger samma deltagarantal och samma centrala medelvärden, spridningsmått och teststatistik. Rapporternas oberoende är inte klarlagt. De räknas därför inte här som två oberoende bekräftelser. Detta konstaterande avgör inte hur överensstämmelsen har uppstått. [15,16]
Ett statistiskt tydligt före–efterresultat besvarar frågan om mätvärdena förändrades i gruppen. För att urskilja metodens tillägg behöver man också veta vad som händer med jämförbara personer som får exempelvis samma rörelser och kontakt men ett annat manuellt inslag. Spontan variation, upprepning av testet och tiden vid besöket får annars inget eget jämförelseförlopp.
Enskilda fall och sammansatt rehabilitering
Murugan och Khatris fallrapport från 2017 beskriver en 38-årig kvinna med återkommande ryggsmärta. Den sparade originaltexten rapporterar mindre smärta vid framåtböjning och golvsittande samt förbättrade funktionsmått direkt efter insatsen. Den beskriver också initialt obehag under utförandet. Ett enskilt förlopp ger däremot ingen kontrollerad effekt eller uppgift om beständighet. [17]
Shah och medarbetare beskrev 2022 en 31-årig man med nack- och ryggbesvär och diskförändringar på magnetkamerabilder. Smärtskattningen minskade från sju till ett under en kort rehabiliteringsperiod, och flera rörelse- och styrkemått förbättrades. Samtidigt gavs Dorn, dragbehandling, annan mobilisering, elektrisk nervstimulering och övningar. Förbättringen tillhör hela detta förlopp. [18]
Rapporten visar ingen efterföljande magnetkameraundersökning som dokumenterar diskreparation. Dess abstract och falltext anger dessutom olika långa besvärsförlopp. Varken den tidskonflikten eller de samtidiga insatserna kan lösas genom att tillskriva resultatet enbart Dorn.
Vad tillför en senare översikt?
Ashwinis artikel från augusti 2026 diskuterar Dorn genom biomekanik, känselinformation och bredare forskning om manuell terapi. Den är en narrativ framställning, utan ett nytt patientförsök eller en redovisad systematisk Dornanalys. Dess evidensgraderingar kan därför inte övertas som en självständigt verifierad sammanvägning. [19]
Det finns användbara mekanistiska frågor även när direkta jämförelser är begränsade. Samtidigt behöver positiva fall och före–efterstudier behålla sin räckvidd. Den här genomgången är ingen uttömmande inventering av all Dornforskning och fastställer ingen generell forskningsfrånvaro.
Tinnitus kräver en egen förklaring
Tinnitus är upplevelsen av ljud som inte kommer från en motsvarande yttre ljudkälla. Hörselfunktion, ljudupplevelse och den belastning ljudet innebär i vardagen är olika frågor. Hos vissa personer kan kroppsliga signaler från exempelvis käk- och nackregionen också påverka tinnitus.
En biologisk förbindelse finns mellan hörselbanor och kroppens känselsystem. Shore och medarbetare undersökte normalt hörande och bullerexponerade marsvin. Elektrisk stimulering av trigeminusnerven, som bland annat förmedlar känsel från ansiktet, förändrade svar i en hörselrelaterad kärna i hjärnstammen. Efter hörselskada hade samspelet förändrats. [20]
Det visar att sinnessystemen kan mötas i nervsystemet. För en manuell nackinsats tillkommer flera steg: vilken känselinformation som ändras, hur den påverkar hörselbearbetningen och om förändringen ger varaktigt mindre besvär. Direkt nervstimulering hos ett försöksdjur besvarar inte dessa steg för Dorn hos människor.
Tillfällig påverkan på ljudet är inte samma sak som behandling
Lee och medarbetare analyserade 2020 data från 81 personer med tinnitus; 39 hade senare uppföljning. Kroppsliga manövrer kunde ändra tinnitus åt olika håll. Förmågan att tillfälligt påverka ljudet var inte säkert kopplad till senare förbättring i denna lilla observationsgrupp, där efterföljande behandlingar varierade. [21]
Sanchez och medarbetare undersökte en närliggande fråga hos 38 personer. Efter en period med muskelövningar förändrades hur tinnitus kunde påverkas under testerna, medan den dagliga tinnitusupplevelsen förblev oförändrad. Försöket gällde ett annat upplägg än Dorn och har här endast kunnat bedömas genom originalabstractet. [22]
Dessa fynd skiljer mellan att kunna förändra ett ljud i stunden och att få mindre besvär i vardagen. Ett positivt rörelsetest kan vara information i en samlad bedömning, men är ingen ensam diagnos av tinnitusens orsak.
Vad mätte Dornstudien med EEG?
Brill och Weiler publicerade 2003 en rapport om tio tinnituspatienter med besvär i huvud–nackregionen och andra delar av ryggen. Hjärnans elektriska aktivitet registrerades med EEG före och efter Dorn. Förändringar rapporterades i bland annat alfaaktivitet, ett frekvensmönster i registreringen. Två patientexempel ingick i dessa tio. [23]
Studien saknade kontrollgrupp, ett gemensamt validerat mått på klinisk tinnitusförändring och dokumenterad långtidsuppföljning. EEG-förändringen visar därför varken korrigerade kotor, förbättrad hörsel eller varaktig tinnituslindring. Författarnas förslag att ryggradskorrigering bör föregå annan tinnitusvård går längre än undersökningen kan bära. Båda författarna var knutna till NeuroNet GmbH. [23]
En annan nackbehandling ger ett avgränsat jämförelseperspektiv
Michiels och medarbetare undersökte 2016 multimodal nackfysioterapi hos 38 personer med både tinnitus och nackbesvär. Deltagarna fördelades till omedelbar eller uppskjuten behandlingsstart. Originalabstractet rapporterar förbättrade tinnitus- och nackmått efter behandling, men andelen med tydlig upplevd tinnitusförbättring var lägre vid senare uppföljning. [24]
Det publicerade protokollet beskriver manuell mobilisering, övningsterapi och hemövningar samt en väntelistejämförelse. Det hjälper till att identifiera behandlingspaketet. Protokollet och resultatartikeln är däremot inte två separata effektstudier. De huvudsakligen sammanslagna före–eftervärdena i det lästa resultatabstractet ger heller ingen säker mellanarmsberäkning. [24,25]
Denna forskning gäller ett utvalt sammanhang med samtidiga nackbesvär och ett annat behandlingsupplägg. Den ger inte stöd för att använda Dorn vid alla tinnitusorsaker eller låta nackbehandling ersätta en hörselbedömning.
Säkerhet, delaktighet och utövarens kompetens
Rådgör med läkare eller annan kvalificerad vårdgivare innan du påbörjar en alternativ behandling, särskilt vid pågående sjukdom, läkemedelsbehandling, graviditet, amning eller annat tillstånd som kan påverka lämpligheten.
Inför ett manuellt besök behöver tidigare skador, operationer, sjukdomar och nytillkomna symtom tas upp. Det ska vara tydligt vilka moment som planeras och hur du kan ändra eller avbryta dem. Inom hälso- och sjukvården kan ett tidigare lämnat samtycke återtas. Även Dornmiljöns egen beskrivning betonar möjligheten att avbryta vid obehag. [3,30]
Ett utbildningsintyg i en metod och en svensk yrkeslegitimation är olika uppgifter. Benämningen Dornterapeut finns inte bland Socialstyrelsens legitimationsyrken; en utövare kan samtidigt ha en separat legitimation, exempelvis som fysioterapeut. Uppgifter om sådan behörighet kan kontrolleras genom Socialstyrelsens HOSP-register. Ingen enskild utövare har kontrollerats för denna artikel. [29]
Ordet mjuk beskriver en avsikt eller ett utförande, inte hur ofta oönskade effekter uppstår. I en bred observationsstudie av annan vård rapporterades en oönskad reaktion knuten till Dorn. Det lästa skadeavsnittet specificerar varken reaktionens art eller hur många som fick just Dorn. Uppgiften ger därför ingen metodspecifik riskfrekvens. [31]
Ryggsymtom som behöver vårdbedömning
Sök vård direkt på vårdcentral eller jourmottagning vid ryggsmärta tillsammans med något av följande: du känner inte när du är kissnödig eller läcker urin; du har nedsatt känsel kring könsorgan eller ändtarm; eller du har domningar, stickningar eller svaghet i båda benen. Detsamma gäller vid plötslig ryggsmärta efter en olycka, samtidig smärta i bröstkorg och mage, eller feber eller att du känner dig ordentligt sjuk. Sök akutmottagning om mottagningarna är stängda eller inte kan ta emot. [26]
Vid tillfälliga ryggbesvär beskriver 1177 fortsatt vardagsrörelse efter förmåga. Det rådet är inte en anvisning om ryggmanipulation. Kontakta vårdcentral om värken kvarstår efter två till tre veckor. Se 1177: Ont i ryggen. [26]
Tinnitus och hörselförändring har olika vårdgränser
Kontakta vårdcentral vid besvärande tinnitus, ljud som följer pulsen eller tinnitus i endast ett öra som håller i sig flera veckor. Om tinnitus eller nedsatt hörsel uppstår efter ett plötsligt mycket starkt ljud nära örat ska vårdcentral eller jourmottagning kontaktas genast; sök akutmottagning om det är stängt. [27]
Vid plötslig hörselnedsättning i ett eller båda öronen rekommenderar 1177 kontakt med vårdcentral eller jourmottagning så snart det går; enligt sidan kan man invänta öppning. Däremot behövs vårdkontakt genast vid hörselnedsättning efter slag mot örat eller huvudet eller efter dykning, liksom vid plötsligt sämre hörsel tillsammans med både öronvärk och yrsel. Om mottagningarna då är stängda eller inte kan ta emot gäller akutmottagning. [28]
De skilda situationerna beskrivs hos 1177 om tinnitus och 1177 om nedsatt hörsel. Nödvändig bedömning ska inte skjutas upp för att först prova Dorn.
Funktion och anatomisk förklaring behöver följas var för sig
Mindre smärta och lättare rörelse är relevanta förändringar att beskriva. Nästa fråga är om de består och underlättar sådant som tidigare varit svårt: att arbeta, sitta, gå eller återgå till en aktivitet. För tinnitus är ljudets vardagspåverkan en annan uppgift än ett förändrat EEG.
Dornmetodens kombination av kontakt, aktiv rörelse och egen medverkan ger flera tänkbara vägar till förändring. De kan undersökas utan att förbättringen på förhand förklaras som en återplacerad kota. På motsvarande sätt behöver en anatomisk teori egna belägg även när personen upplever att besöket har hjälpt.
Kommenterade källor
Läsuppgifterna omfattar författarens källjournal, tidigare dokumenterad källäsning och riktade kompletteringar för denna läsversion den 10 oktober 2026. Alla källor har inte lästs om i fulltext. Engelska är källspråk för forskningsrapporterna om inget annat anges. Originalabstract, indexerade originalavsnitt och fullständig textläsning har olika räckvidd. Exakt läsomfång redovisas separat i arbetsjournalen.
1. Deutsche Gesellschaft für die DORN-Bewegung e.V. DORN-Methode. [Tyska]. Originalkälla. Föreningens egen metodbeskrivning. Medlems- och metodproduktanknytning; ingen oberoende effekt- eller säkerhetsprövning.
2. Dorn D; återgiven av Zudrell T. Dieter Dorn Speech – The History of the Dorn Method [beskrivande hänvisning till kongressutdraget från 1997]. Originalkälla. Retrospektiv förstapartsberättelse på en webbplats med utbildnings- och produktverksamhet.
3. Zudrell T, Dorn Method. How it works 1. Originalkälla. Egen beskrivning av bedömning, mottryck, rörelse och avbrytande. Utförandebeskrivningen validerar inte anatomiska förklaringar.
4. Skoliosföreningen. Dornmetoden. [Svenska]. Originalkälla. Föreningens information och medlemsverksamhet; inte effektstöd eller belägg för svensk första introduktion. Föreläsningen har inte granskats.
5. Alfuth M, Fichter P, Knicker A. Leg length discrepancy: A systematic review on the validity and reliability of clinical assessments and imaging diagnostics used in clinical practice. PLOS ONE. 2021;16:e0261457. DOI: 10.1371/journal.pone.0261457. Relevanta diagnostiska avsnitt lästa. Inget särskilt anslag eller konkurrerande intresse deklarerat; ingående original är inte automatiskt separat granskade.
6. Rhodes DW med flera. Comparison of leg length inequality measurement methods as estimators of the femur head height difference on standing X-ray. Journal of Manipulative and Physiological Therapeutics. 1995;18:448–452. Originalkälla. Originalabstract; en undersökare och en röntgenjämförelse. Fulltext och intressen olästa.
7. Cooperstein R, Lucente M. Comparison of Supine and Prone Methods of Leg Length Inequality Assessment. Journal of Chiropractic Medicine. 2017;16:103–110. DOI: 10.1016/j.jcm.2017.01.001. Abstract och utvalda originalavsnitt. Ingen anatomisk referensprövning. Inga finansieringskällor eller potentiella intressekonflikter rapporterade.
8. Mancini F med flera. Touch inhibits subcortical and cortical nociceptive responses. Pain. 2015;156:1936–1944. DOI: 10.1097/j.pain.0000000000000253. Abstract och relevanta originaldiskussionsavsnitt. Experimentell smärta, inte Dorn. Wellcome Trust och Medical Research Council anges i indexerade anslag; full jävsdeklaration oläst.
9. Bialosky JE med flera. Spinal Manipulative Therapy Has an Immediate Effect on Thermal Pain Sensitivity in People With Low Back Pain: A Randomized Controlled Trial. Physical Therapy. 2009;89:1292–1303. DOI: 10.2522/ptj.20090058. Originalabstract. Annan teknik och experimentella utfall; fullständiga metoder och ekonomiska deklarationer inte granskade här.
10. Aspinall SL med flera. No difference in pressure pain threshold and temporal summation after lumbar spinal manipulation compared to sham … [förkortad titel]. Musculoskeletal Science and Practice. 2019;43:18–25. DOI: 10.1016/j.msksp.2019.05.011. Abstract och vissa originalresultatavsnitt; skenbehandlingens trovärdighet och fullständig jävsredovisning inte bedömda.
11. Tucker KJ, Hodges PW. Changes in motor unit recruitment strategy during pain alters force direction. European Journal of Pain. 2010;14:932–938. DOI: 10.1016/j.ejpain.2010.03.006. Originalabstract. Experimentell knäsmärta och muskelaktivitet; fulltext, finansiering och intressen olästa.
12. Bialosky JE med flera. The influence of expectation on spinal manipulation induced hypoalgesia: An experimental study in normal subjects. BMC Musculoskeletal Disorders. 2008;9:19. DOI: 10.1186/1471-2474-9-19. Metod, resultat och begränsningar lästa. NIH/NCCAM- och utbildningsstöd redovisas. Friska deltagare och efterhandsändrad analys begränsar överföringen.
13. Kent P med flera. Cognitive functional therapy with or without movement sensor biofeedback versus usual care … (RESTORE) [förkortad titel]. The Lancet. 2023. Originalkälla. Originalabstract. Hela vårdmodellen prövades, inte Dorn. NHMRC och Curtin University finansierade; fullständiga författarintressen olästa.
14. Hancock M med flera. Cognitive functional therapy … (RESTORE): 3-year follow-up of a randomised, controlled trial [förkortad titel]. The Lancet Rheumatology. 2025;7:e789–e798. DOI: 10.1016/S2665-9913(25)00135-3. Originalabstract. Samma kohort som källa 13; betydande uppföljningsbortfall. NHMRC och Curtin University finansierade.
15. Godbole S, Mhase S. Immediate effect of Dorn therapy on low back pain and lumbar ROM in housewives – an experimental study. Indian Journal of Applied Research. 2022;12(9):5–6. Originalkälla. Tvåsidig originaltext läst. Okontrollerad före–efterstudie; ingen särskild finansierings- eller jävsdeklaration identifierad.
16. Kulthe SS med flera. Effectiveness of DORN Therapy on Low Back Pain and Lumbar Range of Motion in Housewives. YMER. 2023;22(4):340–344. Originalkälla. Femsidig originaltext läst. Centrala resultat sammanfaller med källa 15; oberoendet är olöst. Ingen finansierings- eller jävsdeklaration identifierad.
17. Murugan G, Khatri SM. Immediate Effectiveness of Dorn Therapy in chronic Low Back Pain: A Case Report. Journal of Medical Science and Clinical Research. 2017;5(10):28553–28556. DOI: 10.18535/jmscr/v5i10.12. Den tidigare sparade originaltextens fyra sidor lästa för denna läsversion, inklusive fallförlopp, initialt obehag, begränsningar och deklaration om inga intressekonflikter. Ett fall utan kontroll eller senare uppföljning; ingen metodspecifik riskfrekvens kan beräknas. Figurbilder inte nygranskade.
18. Shah S med flera. Impact of Dorn Therapy on a Patient With a Prolapsed Intervertebral Disc: A Case Report. Cureus. 2022;14:e29023. DOI: 10.7759/cureus.29023. Originalets löptext och resultattabell lästa. Sammansatt rehabilitering och motstridig anamneslängd. Inga konkurrerande intressen deklarerade.
19. Ashwini B. Dorn Therapy in Pain Management: Biomechanical Principles, Clinical Applications, and Current Evidence. Journal of Pain Management and Therapeutic Care. 2026;5(2):142. Originalkälla. Publicerad 6 augusti. Narrativ text; dess evidensgraderingar övertas inte. Inget särskilt anslag eller intressekonflikt deklarerat.
20. Shore SE med flera. Dorsal cochlear nucleus responses to somatosensory stimulation are enhanced after noise-induced hearing loss. European Journal of Neuroscience. 2008;27:155–168. DOI: 10.1111/j.1460-9568.2007.05983.x. PMID: 18184319. Originalabstract; djurförsök med nervstimulering, inte manuell behandling.
21. Lee HY, Kim SJ, Choi JY. Somatic Modulation in Tinnitus: Clinical Characteristics and Treatment Outcomes. Journal of International Advanced Otology. 2020;16:213–217. DOI: 10.5152/iao.2020.8067. Abstract och utvalda metod-/resultatavsnitt. Bortfall och rapporteringskonflikter begränsar exakta skattningar; ekonomiska deklarationer inte nykontrollerade.
22. Sanchez TG med flera. Somatic modulation of tinnitus: test reliability and results after repetitive muscle contraction training. Annals of Otology, Rhinology & Laryngology. 2007;116:30–35. DOI: 10.1177/000348940711600106. Originalabstract. Testmodulation och dagliga besvär skilde sig; ingen Dornprövning. Fulltext och intressen olästa.
23. Brill K, Weiler EW. Dorntherapy: its effect on electroencephalographic activity in tinnitus patients with craniocervical dysfunction. International Tinnitus Journal. 2003;9:138–142. Originalkälla. Fem sidors originaltext läst. NeuroNet GmbH-affiliation; särskild finansierings- och konfliktdeklaration saknas.
24. Michiels S med flera. Does multi-modal cervical physical therapy improve tinnitus in patients with cervicogenic somatic tinnitus? Manual Therapy. 2016;26:125–131. DOI: 10.1016/j.math.2016.08.005. Originalabstract. Utvald population, sammansatt nackbehandling och begränsad tillgång till mellanarmsresultat; full finansierings- och jävsgranskning återstår.
25. Michiels S med flera. Physical therapy treatment in patients suffering from cervicogenic somatic tinnitus: study protocol for a randomized controlled trial. Trials. 2014;15:297. DOI: 10.1186/1745-6215-15-297. Protokollets metod, intervention och deklarationer lästa. Universitetet i Antwerpen finansierade; inga konkurrerande intressen deklarerade. Samma projekt som källa 24, inte nya effektdata.
26. 1177. Ont i ryggen. [Svenska]. Originalkälla. Vårdgränser och relevanta aktivitetsråd. Patientinformation, inte Dornforskning.
27. 1177. Tinnitus. [Svenska]. Originalkälla. Vårdbehov och särskild akutgräns efter mycket starkt ljud. Ingen metodspecifik rekommendation.
28. 1177. Nedsatt hörsel. [Svenska]. Originalkälla. Skilda vårdgränser för plötslig hörselnedsättning, trauma/dykning och kombinationen öronvärk–yrsel.
29. Socialstyrelsen. Registret över legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal …, HOSP [förkortad titel]. [Svenska]. Originalkälla. Yrkeslista och registerfunktion lästa. Ingen individuell legitimationskontroll utförd.
30. 1177. Samtycken i vården. [Svenska]. Originalkälla. Information om samtycke och återtagande inom vård och omsorg; inte en utredning av varje privat utövares rättsliga ställning.
31. Hamre HJ med flera. Anthroposophic Therapy for Anxiety Disorders: A Two-year Prospective Cohort Study in Routine Outpatient Settings. Clinical Medicine Insights: Psychiatry. 2009;2. DOI: 10.4137/CMPsy.S2791. En avgränsad skadeuppgift, inte en Dorn-effektstudie. Stiftelse- och försäkringsfinansiering; två författare redovisar även forskningsanslag från Weleda och Wala.