Do-In

Do-In är ett egenvårdsprogram av orientaliskt ursprung innefattande andnings-, massage- och rörelseövningar. Metoden bygger på energetiska och reflexologiska samband i kroppen.

Do är tao, vägen. Do-In är det japanska uttalet av det kinesiska ordet tao-yin, som betyder självstimulering. Det är namnet på en rad kombinerade rörelse-, massage- och andningsövningar samt tillhörande andliga övningar såsom meditation och visualiseringstekniker.

Metodens ursprung är svårt att spåra. Liknande övningar har funnits sedan urminnes tider i många kulturer över hela världen. Grunderna i Do-In kommer dock från området Kina-Japan och har influerats av buddism, hinduism, shintoism och taoism. På 1960-talet har metoden vidareutvecklats av Michio Kushi i USA, varigenom den blivit känd i västerlandet. Från Do-In har t.ex. akupressur och shiatsu utvecklats.

Människan ses som en manifestation av energi. Den teoretiska basen för metoden är de kinesiska tankegångarna om ki-energi, yin och yang och kroppens meridianer. Målet med Do-In är att utvecklas både fysiskt, mentalt och andligt för att uppnå en balanserad helhet. Do-In är en andlig övning lika väl som ett sätt att ställa diagnos och utöva behandling på.

En central tanke är att varje kroppsdel är en spegelbild av kroppens helhet. Tydligast - och praktiskt mest användbart - är detta förhållande i ansiktet, ögonen, öronen, fotsuloma och handflatorna. Genom att på olika sätt bearbeta kroppens utsida och mer perifera organ, söker man stimulera insidan och de mer centrala organen. En förklaring till detta reflexologiska förhållande är att fostrets hud och nerver utvecklas genom delning av samma ursprungsceller.